Rickard Kåhre

Alpin skidåkare

Rickard Kåhre - Alpin skidåkare

Säsong som avdankad kan också vara stressig

Tänkte att jag skulle uppdatera lite här så ni får se lite fler bilder på vad jag gjort den senaste tiden. Jag har läst halvfart i skolan så har därför sett till att ha mycket annat att sysselsätta mig med för att undvika att bli uttråkad. Till att börja med var det VM i åre, något jag hade sett fram emot att jobba med och att vara en del av. Jag var extraresurs eller en del i SWAT-teamet som Hans kallade det, någon som kunde åka skidor ordentligt och hade erfarenhet av tävlingar. Jag märkte att det var en del saker som man inte hade någon aning om när det gällde själva organiseringen av en tävling bara hur man sätter upp nät till exempel. Man lärde sig ändå fort och det var väldigt intressant att se hur mycket jobb det ligger bakom att få till en tävling, att få höra hur man resonerar när en tävling ska köras direkt, skjutas upp eller ställas in.

Ganska snabbt efter VM åkte jag iväg till nästa evenemang, nu som tränare och istället i Krasnoyarsk i Sibirien. Det var Universiaden och jag skulle dit och hjälpa till med alpingänget. Första dagarna där var kaotiska, flygresan dit var helt för jävlig, jag sov mindre än en timma sen resan påbörjade i Östersund och när vi kom fram 15 timmar senare var det morgon i Ryssland och dags för oss tränare att åka upp i backen. En lång och väldigt stökig första träningsdag slet på en sömnfattig Rickard och när vi sedan kom hem från backen var det mer eller mindre direkt dags att åka till invigningen.

Även om träningsdagen hade varit stökig och väldigt dåligt organiserad var invigningen det omvända. Putin var på plats och höll tal, flaggor hissades och olika dansuppträdanden avlöste varandra på löpande band. Även som före detta idrottare så matas man inte med kulturella upplevelser så det var riktigt häftigt att se så mycket häftiga uppträdanden även om man var totalt körd i skallen efter så lite sömn.

Veckan fortsatte med långa dagar eftersom allt tar så lång tid, och som en tränarkollega sa, man har bråttom för att vänta på nästa bråttom. Säkerheten var extrem och det flöt inte på speciellt smidigt de första dagarna. Man började tröttna efter ett tag på det ryska sättet att lösa problem, den som skäller ut den andra värst är den som får rätt.

Det blev i alla fall bättre under veckan, när man hade lärt sig att saker tog tid och folk hade fått lära sig vad som skulle göras. Två höjdpunkter fick jag i alla fall med mig.

  1. Vi tog hem en medalj i team event.
  2. Jag fick tag på en riktigt fin russian chapka aka polismössan.

Få saker ger så mycket glädje som ett team event och extra stort också att team sweden fick beröm på lagledarmöte för sin starka supporterinsats.

Invigning när ryska flaggan bärs in.
En del av själva universiadbyn, nästan nybyggt allting.
Taggade grabbar inför storslalomrace.

Over n out.

Att avsluta en karriär

Då har dagen kommit, den som man försökt skjuta på så länge som möjligt. Den som man gärna inte ville vara med om förrän man varit bäst i världen, förrän man bevisat för alla att jag kunde. Men jag kan ärligt säga nu att jag inte kunde. Jag känner nu att jag har gjort allt jag kunnat för att bli bäst. Jag började med mental träning tidigt jämfört med många andra. Jag tränade hårt trots att jag blev äldre och äldre. Jag lyckades vara relativt skadefri. Jag reste dit jag trodde jag skulle ha bäst chans. Jag hade engagerade och kompententa tränare.

Jag kunde ha så jävla roligt ibland men i slutet så kunde jag ändå inte njuta av resorna, av kompisarna, av upplevelserna om inte skidåkningen gick bra. Direkt jag tog beslutet att sluta kändes det som att allting släppte, jag började åka mycket bättre och kunde njuta av dagen oavsett regn, sol, uråkning eller pallplats.

De senaste månaderna har jag glidit på moln. Jag har fått så många möjligheter att jag knappt vet vad jag ska göra med mitt liv men allt känns så positivt. Inte positivt för att jag ska sluta åka skidor, för det kommer jag aldrig göra. Men positivt för att jag har tid och pengar över till att prioritera andra saker.

Träningsmässigt har jag mer eller mindre fortsatt med samma antal pass. Jag har bara kunnat prioritera om vilken träning jag vill göra. Till hösten nu kommer det i alla fall bli lite skidåkning men som tränare, förhoppningsvis har jag mycket att dela med mig av och om jag har tur hinner jag åka några åk själv också.

Skickar med en bild från när mitt lag står på pallen på Åre ski finals!

Hörs!IMG_5355

Tillbaka på skidor

När jag kollat upp min smärta i axeln fick jag reda på att det var en fraktur och att det därför inte skulle bli någon skidåkning på ytterligare ett antal veckor. Jag kände mig ganska lugn i tanken och hade en plan där jag kunde åka lite lugn friåkning för att testa olika material och att när jag väl var tillbaka skulle vara 100-procentig och snabbt kunna va tillbaka på banan.

Den planen höll inte riktigt, i onsdags provade jag bana för första gången trots att armen fortfarande inte var smärtfri och jag lyckades inte därför inte köra på speciellt hårt. Tanken hade varit att snabbt hitta en bra form och sedan ha möjlighet att tävla i Sundsvall i helgen. Jag kom fram till att det inte är någon ide att tävla om jag ändå inte kan köra fullt ut. Men just den tanken, att jag nu misslyckats med min tidsplan och därmed mitt mål, den var värre än när jag insåg att jag var skadad.

Nu när inte den planen höll kan jag heller inte direkt planera om utan måste behålla någon slags kyla eftersom jag inte vet när jag kommer känna mig redo igen. Det är en jobbig känsla när man känner säsongen rinna iväg och man inte vet om jag borde satsa på att tävla här hemma, åka iväg utomlands och tävla på någon av de olika kontinental-cuperna. Var ger jag mig bäst möjligheter att få bra tävlingar?

 

Krasch i Klövsjö

Hallå igen, det har inte blivit någon skidåkning de senaste nästan två veckorna för min del. Jag kraschade på en slalomträning förra fredagen när jag efter Europacupen bestämt mig att det var slut på halvdana åk. Från och med då skulle det vara fullt ös varje åk, och när backen planande ut lite öste jag på precis som jag bestämt och gick in i en vertikal utan någon direkt kontroll och lyckades dubbelgrensla vertikalen och få mig en bra flygtur. Jag vet inte om jag ska va nöjd över att jag pushade på det ordentligt eller om jag ska vara arg på mig själv för att jag körde utan kontroll. Oavsett vilket så slog jag i huvudet, axeln, handen och knäet men tyckte inte att något egentligen skulle va mer än bara en rejäl smäll. Axeln har dock inte blivit bättre och jag har just spenderat gårdagen i Stockholm för att få det uppkollat ordentligt och se när jag kan vara tillbaka och träna.

När jag ändå kände att det inte skulle bli någon åkning på ett tag slogs jag direkt av att det nu är min chans att ta tag i skolan. Nu kan jag kanske lägga ordentligt med krut på den och få komma någon vart, när skidåkningen snarare pekat åt andra hållet de senaste veckorna. En bra egenskap att jag lyckas vända en sak så snabbt och istället lägga min energi och mitt fokus på något annat.

Jag har trots det inte lagt bort all energi och tankeverksamhet på skolan utan i lugn och ro funderat lite på de senaste veckorna och hur säsongsstarten har varit. Jag kände, i de första europacuperna i Fjätervålen, en press på att leverera bra åkning direkt eftersom ett av mina mål har varit att åka så pass bra att jag får åka med på fortsättande europacuper i Italien. Det lyckades jag inte speciellt bra med.

Det var inte en speciellt bra laginsats för Sverige i europacuperna i Fjätervålen och det har fortsatt gått till stor del tungt för de som fick fortsätta åka. Så jag undrar varför det ska vara så svårt att åka europacup? Jämför man med åkare som är inne och levererar i europacup vet jag att jag kan slå flera av dem på en vanlig tävling. Det är samma sak för flera av de andra svenska åkarna. Så något är speciellt med europacup. Handlar det om att vi inte klarar av att åka när underlaget blir tufft? Handlar det om att bansättning och backar är annorlunda? Har vi fastnat i ett slags moment 22 där ingen levererar och inte får något självförtroende och man inte har något självförtroende så därför kan vi inte leverera? Jag tror att det ligger något i det senaste och när ingen kliver upp och levererar finns det ingen som leder vägen. Ibland kan man dessutom få känslan att ”Det är nu det gäller” när man är iväg. Imorgon lyckas vi, och det blir en slags låsning för att man inte har självförtroende att tro att man klarar av det utan att överträffa sig själv. Därför försöker man överprestera och effekten blir istället att man gör för många misstag. Eller så blir det att det är så viktigt även för alla runtomkring att man levererar och därför låser man sig istället och bara vill vara säker på att man inte gör bort sig.

Jag tror att det blev mer av det senare i Fjätervålen, jag hade inte kontroll över min åkning och lyckades inte heller ta kontroll över den alls under åket. Jag vet att jag haft åkning under säsongen som varit bra, riktigt bra men jag hade inte känslan av den inför racet och lyckades då istället åka ett av mina sämre åk i livet.

En paus för reflektion såhär i början av säsongen behöver inte va dumt, tror den här pausen kan få mig att vända den här trenden så snart jag är tillbaka och kan köra!

Skidåkning i Colorado

Hallå där! Tävlingspremiären är gjord och jag är nu hemkommen från USA. Tävlingarna visade sig vara tuffare än jag hade tänkt mig, med både höga startnummer och tuffare underlag. Att man dessutom tävlade på så hög höjd som 3600 meter gjorde det inte lättare. Tävlingarna som skulle vara i Vail blev istället flyttade till Copper mountain på grund av snöbrist. Där va det trångt med både störtloppsträning och damtävlingar inplanerade och vi fick köra på toppen och den extremt platta delen av berget. Där hade dom dessutom spolat backen med vatten och våra fyra dagar med träning på aggressiv Colorado-snö kändes nästan onödiga och som om det hade varit bättre att komma direkt från skandinavisk snö.

En grensling den första dagen stoppade mitt första åk men dag två gick det bättre och jag lyckades sluta upp på en 15e plats vilket ändå är bra trots lite för stora differenser. Det var ändå bra på ett sätt att det var ett stort startfält för då fick man en känsla av en liten europacup och det är bra förberedelse inför de första europacuperna i Fjätervålen i början av december.Denver Copper

Skidåkning hemma

Hallå igen!

Jag har precis kommit hem från årets sista läger i Saas-Fee och det var faktiskt ett riktigt bra läger! Oktober brukar vara en osäker period i alperna, alltid något stort snöfall som ger en del inställda dagar och som förstör underlaget under ett par dagar. Jag tror att vi istället hade sol nästan varje dag i två veckor och då blir ju underlaget bara bättre och bättre.

Sista två dagarna fick jag träna med europacup-laget vilket alltid är bra, lättare att se vilken nivå ens skidåkning ligger på när man har några av Sveriges bästa åkare att köra med. Jag hade ju känt att åkningen fungerade bra och nu fick jag ett ytterligare bevis på det när jag tränade men dem, väldigt skön känsla. Till skillnad från många andra gånger när jag fått vara med att träna så åkte jag faktiskt bra och visade upp min kapacitet.

Jag har också fått ytterligare en god nyhet. Jag har blivit antagen som stipendiat för Riksidrottsförbundets elitidrottsstipendium.Det betyder en helt annan ekonomisk möjlighet för mig, som utanför lag är det en del saker som blir dyrare samtidigt som jag betalar för varje dag jag är iväg med dem och inte har något övre tak på vad det kan kosta. Men det betyder också att jag har fått förtroende, vilket nästan betyder mer! Samtidigt ger det en ytterligare motivation till att håla ordning på skolan och få saker gjorda där.

Om knappt en vecka är vi på snö i Sverige i alla fall och då är det Idre fjäll med sparad snö som gäller, ska bli skönt att inte behöva åka på 3000 meters höjd längre!

 

//RickardSl Lifty

Nytt läger i Saas-fee

Halå igen, jag är nere i Saas-fee för att åka skidor igen och det har faktiskt varit stor skillnad från förra lägrets stolpe ut, både vädermässigt och skidåkningsmässigt. Jag har kört ganska mycket slalom och det har börjat finna sig lite bra känsla, jag börjar känna att åkningen är självklar och att jag vet vad jag ska göra. Flackåkningen är den som framför allt gått riktigt bra, jag tror aldrig att jag någonsin haft den här farten på flackåkning.

Men med självförtroende så chansar man mer och mer och jag råkade för några dagar sedan grensla en dubbelkäpp och slog upp läppen rejält och kan nog ha fått en liten hjärnskakning. Jag har haft lite lätt ont i huvudet de senaste dagarna när jag ansträngt mig så jag beslutade mig för att ta en vilodag idag, rätt skönt och jag känner mig faktiskt bättre!

Jag har också ganska nyligen bokat en resa till USA, det blir två tävlingar i NorAm-cup där i mitten av november som tävlingspremiär. Upplägget känns bra eftersom jag lyckats hitta en billig flygbiljett och ska hinna med att träna några dagar för att känna in mig på snön. Jag har velat tävla i USA ganska länge men det har inte blivit av, när Morten nu hörde av sig och sagt att han skulle köra de racen så var det bara att haka på. Ska bli sjukt spännande! biceps

//Rickard

Stolpe ut

Ja vi har haft lite stolpe ut med vädret här, ingen katastrof men det är ju inte gratis att vara i Schweiz för att fysträna och det har blivit lite för mycket av den varan. En dag gick liften där vi körde sönder och det blev därmed en ganska kort dag. Den verkar dessutom ta tid att laga så nu är det fullsmockat på resterande del av glaciären, sen har man tyvärr inte den högsta prioriteten som skiduniversitet.

Idag skulle det heller inte ha varit någon tvekan på att köra, väderläget såg bra ut och sedan skulle det komma in något sämre väder för morgondagen. Nu blev det istället på något sätt utspritt på två dagar. Idag blev inställt och det verkar inte speciellt mycket bättre för imorgon..

Skolan har åtminstone kommit igång så trots att jag inte får åka skidor så kan jag träna och lägga en del fokus på skolan.

 

/Rickard

Jag kom ju hit för att åka skidor

Då är det jag inne på dag två i Saas-fee och tyvärr dag två som är inställd. Jag hade en känsla över att vi hade haft för bra väder i Juvvasshytta på första lägret där det bara var en dag med regn och dessutom en hel del sol. Då känns det som man har dålig väderkarma när en av de bästa skidorterna har stängt de två första dagarna. Frustrerande när man bara vill åka upp och åka skidor.

Men en fördel med det är i alla fall att det varit väldigt lite snö här tidigare, tydligen mycket sten som ligger i backarna och skidorna slits väldigt fort. Nu har det åtminstone idag kommit en del snö som kanske kan göra att man inte kör sönder skidorna första dagen.

Vi har i alla fall hållit igång rätt bra, har varit upp på någon hike (där allt bara var dimmigt och kallt), spelat fotbollstennis och tränat överkropp. Det viktigaste är dock att man hunnit anpassa sig efter dygnsrytmen, klockan på 05.30 gör att man måste kunna lägga sig rätt tidigt.

Imorgon ser vädret i alla fall bättre ut, skidorna är fixade och alla är redo.

/Rickardcaptain

Aminosyror, proteinpulver och zinktabletter

Det här är ett sponsrat inlägg.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om kosttillskott, vad jag använder och varför. Ända sedan man var liten och blev intresserad av kosttillskott så har man fått höra från folk att det är onödigt och fungerar minst lika bra med vanlig mat. Samtidigt pratar de om timing som en väldigt viktig sak, att man har byggstenar i sig när man är på gymmet och att man har energi att fylla på med direkt efter passet. Självklart är träningen det viktigaste, att man tar ut sig ordentligt och tar sig tiden att få det gjort men jag är inte den som vill lämna något åt slumpen. Om jag tränar vill jag få ut mesta möjliga av den träningen jag gör. I sommar har jag till exempel haft ett mål att ta nytt max i benböj på 165 kg och då vill jag inte att det ska falla ner till 160 kg bara för att jag inte får i mig tillräckligt med bra mat.

Av den anledningen använder jag alltså vissa kosttillskott, och främst då proteinpulver och BCAA. BCAA använder jag innan träningen för att få en slags boost som mycket väl kan vara psykiskt men jag tycker att det blir som en uppladdning inför träningen. Speciellt när jag inte vill använda tillskott som preworkout fungerar det åtminstone psykiskt som ett substitut. För att sedan få i sig energi efter träningen använder jag proteinpulver eller gainer för att direkt efter avslutat pass ha något lätt att få i sig. Då hinner jag med fördel komma hem och laga mat för att få i mig ett ordentligt mål mat utan att gå tom på energi innan.

Jag har också funderat på zinktabletter som tillskott framför allt eftersom brist på zink kan försämra immunförsvaret och alla som tränar vet att det kan vara förrädiskt att bli sjuk mitt i en träningsperiod. Men jag kollade upp det lite noggrannare och tack vare att jag äter mycket mejeriprodukter till frukost och att jag älskar att dricka mjölk så tror jag att jag får i mig ordentligt med zink. Och jag har faktiskt hållit mig frisk riktigt bra i sommar.
Läs mer om proteinpulver på Kosttillskottguiden