Rickard Kåhre

Alpin skidåkare

Rickard Kåhre - Alpin skidåkare

Säsong som avdankad kan också vara stressig

Tänkte att jag skulle uppdatera lite här så ni får se lite fler bilder på vad jag gjort den senaste tiden. Jag har läst halvfart i skolan så har därför sett till att ha mycket annat att sysselsätta mig med för att undvika att bli uttråkad. Till att börja med var det VM i åre, något jag hade sett fram emot att jobba med och att vara en del av. Jag var extraresurs eller en del i SWAT-teamet som Hans kallade det, någon som kunde åka skidor ordentligt och hade erfarenhet av tävlingar. Jag märkte att det var en del saker som man inte hade någon aning om när det gällde själva organiseringen av en tävling bara hur man sätter upp nät till exempel. Man lärde sig ändå fort och det var väldigt intressant att se hur mycket jobb det ligger bakom att få till en tävling, att få höra hur man resonerar när en tävling ska köras direkt, skjutas upp eller ställas in.

Ganska snabbt efter VM åkte jag iväg till nästa evenemang, nu som tränare och istället i Krasnoyarsk i Sibirien. Det var Universiaden och jag skulle dit och hjälpa till med alpingänget. Första dagarna där var kaotiska, flygresan dit var helt för jävlig, jag sov mindre än en timma sen resan påbörjade i Östersund och när vi kom fram 15 timmar senare var det morgon i Ryssland och dags för oss tränare att åka upp i backen. En lång och väldigt stökig första träningsdag slet på en sömnfattig Rickard och när vi sedan kom hem från backen var det mer eller mindre direkt dags att åka till invigningen.

Även om träningsdagen hade varit stökig och väldigt dåligt organiserad var invigningen det omvända. Putin var på plats och höll tal, flaggor hissades och olika dansuppträdanden avlöste varandra på löpande band. Även som före detta idrottare så matas man inte med kulturella upplevelser så det var riktigt häftigt att se så mycket häftiga uppträdanden även om man var totalt körd i skallen efter så lite sömn.

Veckan fortsatte med långa dagar eftersom allt tar så lång tid, och som en tränarkollega sa, man har bråttom för att vänta på nästa bråttom. Säkerheten var extrem och det flöt inte på speciellt smidigt de första dagarna. Man började tröttna efter ett tag på det ryska sättet att lösa problem, den som skäller ut den andra värst är den som får rätt.

Det blev i alla fall bättre under veckan, när man hade lärt sig att saker tog tid och folk hade fått lära sig vad som skulle göras. Två höjdpunkter fick jag i alla fall med mig.

  1. Vi tog hem en medalj i team event.
  2. Jag fick tag på en riktigt fin russian chapka aka polismössan.

Få saker ger så mycket glädje som ett team event och extra stort också att team sweden fick beröm på lagledarmöte för sin starka supporterinsats.

Invigning när ryska flaggan bärs in.
En del av själva universiadbyn, nästan nybyggt allting.
Taggade grabbar inför storslalomrace.

Over n out.

Category: Okategoriserade

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.